Ungsvenskarna ser att det europeiska samarbetet som Sverige gick med i 1995 har förändrats avsevärt. Från att vara en plattform för ekonomiskt och handelsorienterat samarbete har EU blivit en stor och kostsam byråkratisk maskin. Idag väljer EU, genom sitt centraliserade arbete och överstatliga beslutsfattande, att försöka tvångssammanbinda länder med olika demografiska, ekonomiska, geografiska och kulturella förutsättningar. Byråkraterna i Bryssel blir allt mer klåfingriga och vill påtvinga oss en radikal klimatagenda, göra livet jobbigare för svenska jägare, tvinga våra företag att ha könskvoterade styrelser samt lägga beslag på svensk skog genom bisarra tolkningar av EU-fördragen.
Ungsvenskarna vill att Sverige genomför en Swexit och lämnar EU. Överförflyttningen av makt till EU, en organisation med ett stort demokratiskt underskott, har tillåtits ske alltför länge. Sverige har ytterst begränsade möjligheter att påverka lagstiftning som beslutas inom EU. Trots det står EU-lagstiftning över svensk lag, till och med svensk grundlag. Att principer som svenskarna tycker är så pass viktiga att skriva in i grundlagen lättvindigt kan ändras efter beslut av politiker från andra länder – som sannolikt aldrig har satt sin fot i Sverige – är inget annat än orimligt.
Ungsvenskarna är i grunden positiva till samarbete kring gemensamma europeiska intressen såsom frihandel och säkerhet, men EU har dessvärre gått för långt. Förhoppningen om att reformera EU till ett samarbete kring frihandel och säkerhet, det svenskarna röstade ja till 1994, är ytterst osannolik inom en överskådlig framtid.
Vi menar att det är direkt orimligt att Sverige varje år betalar in tiotals miljarder av svenska skattemedel till ineffektiva och slösaktiga projekt i andra stater, vars resultat inte ens utvärderas. Inte nog med att EU-byråkratin är dyr och ineffektiv, det råder dessutom ytterst begränsad insyn i maskineriet. EU har återkommande fått kritik för påstådd korruption, men dessvärre slutade man skriva rapporter på området. Det faktum att varje EU-parlamentariker får runt 45 000 kronor i så kallat ”kanslistöd” varje månad, utan krav på att redovisa var pengarna går, är ett bra exempel. Ett annat exempel är EU:s så kallade skuldfond, där EU valde att skuldsätta framtida generationer väsentligt. Sveriges inbetalning uppgick till 150 miljarder kronor och Sverige kommer endast att återfå 34 miljarder av dessa. För att minska förskingringen, och därmed minska EU:s kostnader, måste bättre transparens och offentlighet råda inom hela EU-byråkratin.
Frihandel är, till skillnad från omfördelning och tillväxtskadande överregleringar, ett gemensamt intresse för de europeiska länderna. Sverige bör därför samarbeta med de europeiska länderna genom att teckna frihandelsavtal. Detta är möjligt utan den byråkratiska maktmaskinen EU, som Sverige har betalat in över 500 miljarder kronor till i medlemsavgift sedan inträdet.
I dagens EU får länder med misskött ekonomi extremt stora summor pengar från rikare länder med finanserna i balans. Pengarna verkar som ett incitament för att inte få ordning på ekonomin och går bland annat till att italienare får renoveringar av hus till ett värde av 110 procent samt att pensionärer i andra länder går i pension tidigare. Svenska skattebetalare används som bankomat för länder med misskötta finanser.
